Första hälsningen från grodynglet i magen
Förra veckan var vi på ultraljud och fick en första bild av den kommande krabaten. I ärlighetens namn såg jag varken vad som var upp eller ned bara något som rörde sig i en väldans fart. Jag blev ganska besviken ända till det lilla grodynglet sträckte fram händerna och "vinkade till kameran". När jag såg de små händerna så förstod man att det faktiskt är något som växer i magen, vilket känns helt makalöst!
Eftersom att jag inte mått dåligt så märks graviditeten endast på att jag börjar bli lite småfet runt magen. Jag har alltid varit smal och tycker att det är hemskt att magen nu växer utan att jag kan göra något åt det. Och ja, jag vet att det är helt fel synsätt och att jag inte bör uttala mig men för mig så är det jobbigaste just nu att kläderna börjar sitta fult och att jag blir andfådd så fort jag börjar jogga. Men jag förstår samtidigt att jag borde vara extremt glad som inte mår dåligt.
När det kommer till snuset så har jag nu slutat med Onico och gått över till tuggummi. Fortfarande sjukt jobbigt men det går åt rätt håll och målet är att aldrig mer snusa. Även om jag saknar det något djävulskt!
Nu vet familj och vänner om att jag är gravid men jag har fortfarande inte berättat på jobbet. Planen är att berätta för min chef på onsdag eftersom att vi ska på chefskonferens tors-fre och då kommer det märkas när jag helt plötsligt slutat dricka (fram till nu har jag kunnat skylla på att jag kör). Märkligt kan man tycka med tanke på att jobbet kanske inte ska uppmuntra till alkohol men på mitt jobb är det en del av arbetet även om det under de senaste åren har dragits ned betydligt när det kommer till spritbudgeten. Hursomhelst så ska vi på spa och jag tror inte att jag lurar så många när jag packar ner den här magen i badkläder. Så med andra ord måste jag berätta för min chef senast onsdag och jag är galet nervös. Jag vet att det är helt naturligt för en tjej i 30-års åldern att skaffa barn men det är helt fel tajming på jobbet och det kommer inte precis komma några hurrar-rop..
Jag njuter lite till av lugnet här innan jag åker till kontoret och släpper bomben.
Wish me luck!
Eftersom att jag inte mått dåligt så märks graviditeten endast på att jag börjar bli lite småfet runt magen. Jag har alltid varit smal och tycker att det är hemskt att magen nu växer utan att jag kan göra något åt det. Och ja, jag vet att det är helt fel synsätt och att jag inte bör uttala mig men för mig så är det jobbigaste just nu att kläderna börjar sitta fult och att jag blir andfådd så fort jag börjar jogga. Men jag förstår samtidigt att jag borde vara extremt glad som inte mår dåligt.
När det kommer till snuset så har jag nu slutat med Onico och gått över till tuggummi. Fortfarande sjukt jobbigt men det går åt rätt håll och målet är att aldrig mer snusa. Även om jag saknar det något djävulskt!
Nu vet familj och vänner om att jag är gravid men jag har fortfarande inte berättat på jobbet. Planen är att berätta för min chef på onsdag eftersom att vi ska på chefskonferens tors-fre och då kommer det märkas när jag helt plötsligt slutat dricka (fram till nu har jag kunnat skylla på att jag kör). Märkligt kan man tycka med tanke på att jobbet kanske inte ska uppmuntra till alkohol men på mitt jobb är det en del av arbetet även om det under de senaste åren har dragits ned betydligt när det kommer till spritbudgeten. Hursomhelst så ska vi på spa och jag tror inte att jag lurar så många när jag packar ner den här magen i badkläder. Så med andra ord måste jag berätta för min chef senast onsdag och jag är galet nervös. Jag vet att det är helt naturligt för en tjej i 30-års åldern att skaffa barn men det är helt fel tajming på jobbet och det kommer inte precis komma några hurrar-rop..
Jag njuter lite till av lugnet här innan jag åker till kontoret och släpper bomben.
Wish me luck!
Kommentarer
Skicka en kommentar